VÄRSTA DAGEN I MITT LIV
Hej allesammans,
igår var verkligen den värsta dagen någonsin. Jag fick på riktigt en känsla som fick mig att tro att jag inte skulle klara mig vilket var riktigt obehagligt.
Allting var bra på morgonen men jag har känt mig väldigt stressad under de senaste dagarna vilket kan vara en grund i vad som utlöstes igår. Jag satt jag skrev på mitt CV som jag ska lämna in till ett företag och precis när jag blev klar så kände jag att flimmret som jag får vid migrän började komma. Lite svårt att förklara för dem som aldrig själva upplevt det men jag får som massa vita prickar på ögonen och jag ser alltså inte så mycket klart. Jag mår nästan illa bara av att skriva om detta, fy! Jag tog en ipren och gick och la mig i sängen i tron om att det skulle gå över.
Efter 45 minuter vaknade jag i panik enligt Daniel som var hemma, jag kommer ihåg att hela min mun, min tunga och båda armarna var som förlamade nästan, dem hade domnat bort helt vilket gjorde att min tunga hade glidit ner i halsen medan jag sov. Jag har varit med om liknande sympom innan men inte alls såhär kraftiga. Daniel ringde pappa som berättade att jag skulle ha händer och fötter i varmt vatten så att mina kärl kunde vidgas. Det som händer vid ett såhär kraftigt migränanfall är att hjärnan sväller och då krävs det värme för att lindra den i och med att blodkärlen kan utvidgas med värmen. Jag satte mig i duschen i 15 minuter och det kändes okej. Tills jag kommer ut från duschen och jag nu har tappat mitt tal helt. Jag inbillar mig att jag säger saker som i Daniels och pappas öron inte alls låter som ord.
Här börjar min panik komma då jag försöker prata med pappa i telefonen men det är som att han pratar ett annat språk då jag inte kan förstå eller höra de orden han säger. RIktigt läskigt eftersom att jag inte kan göra någonting. Daniel hjälper mig till sängen och efter någon timma kommer pappa dit efter att han köpt mediciner vi inte hade hemma. Här någonstans blir det som svart. Jag ska ha skrikit och sedan tuppat av flera gånger. Jag är nästan som medvetslös och jag är så svag i hela kroppen. Pappa ringer en ambulans som kommer med två personer som ska hjälpa mig till sjukhuset men jag ser bara en mörk dimma och massa människor som jag varken kan höra eller urskilja. På detta tror läkaren i efterhand att jag fått en panikångestattak då jag andades så sjukt snabbt och inte förstod någonting alls. Jag trodde på riktigt att det var slut här, att jag skulle dö alternativt att jag aldrig skulle få må bra igen. På något sätt får dem till slut ut mig till ambulansen och där blev det svart igen. Jag vaknade någon timma senare på sjukhuset där de försökte göra massa övningar på mig för att utesluta andra saker än att det var ett kraftigt migränanfall. Jag var nog inte den mest hjälpsamma eftersom jag nästan var helt borta från omvärlden. Jag somnade om efter ett tag och vaknade flera gånger efter detta endast för att kräkas och sedan somna om igen. Vid 15-tiden kom jag nog in till sjukhuset och när jag vaknade runt 21 så var jag kontaktbar igen. En riktigt lättnad men jag kände mig fortfarande väldigt borta.
Idag mår jag bra, väldigt yr och lite huvudvärk men det går inte att jämföra med gårdagen. Förmodligen var det bara ett sjukt kraftigt migränanfall men jag skulle aldrig någonsin vilja uppleva det igen. Måste vara nogrannare med maten, drickan och all stress. Imorse kom Daniel med frukost på sängen vilket var rena drömmen, det bästa som kunde hända. Jag är så glad att allting till slut gick så bra och att jag har så fin familj som alltid ställer upp.
Allting var bra på morgonen men jag har känt mig väldigt stressad under de senaste dagarna vilket kan vara en grund i vad som utlöstes igår. Jag satt jag skrev på mitt CV som jag ska lämna in till ett företag och precis när jag blev klar så kände jag att flimmret som jag får vid migrän började komma. Lite svårt att förklara för dem som aldrig själva upplevt det men jag får som massa vita prickar på ögonen och jag ser alltså inte så mycket klart. Jag mår nästan illa bara av att skriva om detta, fy! Jag tog en ipren och gick och la mig i sängen i tron om att det skulle gå över.
Efter 45 minuter vaknade jag i panik enligt Daniel som var hemma, jag kommer ihåg att hela min mun, min tunga och båda armarna var som förlamade nästan, dem hade domnat bort helt vilket gjorde att min tunga hade glidit ner i halsen medan jag sov. Jag har varit med om liknande sympom innan men inte alls såhär kraftiga. Daniel ringde pappa som berättade att jag skulle ha händer och fötter i varmt vatten så att mina kärl kunde vidgas. Det som händer vid ett såhär kraftigt migränanfall är att hjärnan sväller och då krävs det värme för att lindra den i och med att blodkärlen kan utvidgas med värmen. Jag satte mig i duschen i 15 minuter och det kändes okej. Tills jag kommer ut från duschen och jag nu har tappat mitt tal helt. Jag inbillar mig att jag säger saker som i Daniels och pappas öron inte alls låter som ord.
Här börjar min panik komma då jag försöker prata med pappa i telefonen men det är som att han pratar ett annat språk då jag inte kan förstå eller höra de orden han säger. RIktigt läskigt eftersom att jag inte kan göra någonting. Daniel hjälper mig till sängen och efter någon timma kommer pappa dit efter att han köpt mediciner vi inte hade hemma. Här någonstans blir det som svart. Jag ska ha skrikit och sedan tuppat av flera gånger. Jag är nästan som medvetslös och jag är så svag i hela kroppen. Pappa ringer en ambulans som kommer med två personer som ska hjälpa mig till sjukhuset men jag ser bara en mörk dimma och massa människor som jag varken kan höra eller urskilja. På detta tror läkaren i efterhand att jag fått en panikångestattak då jag andades så sjukt snabbt och inte förstod någonting alls. Jag trodde på riktigt att det var slut här, att jag skulle dö alternativt att jag aldrig skulle få må bra igen. På något sätt får dem till slut ut mig till ambulansen och där blev det svart igen. Jag vaknade någon timma senare på sjukhuset där de försökte göra massa övningar på mig för att utesluta andra saker än att det var ett kraftigt migränanfall. Jag var nog inte den mest hjälpsamma eftersom jag nästan var helt borta från omvärlden. Jag somnade om efter ett tag och vaknade flera gånger efter detta endast för att kräkas och sedan somna om igen. Vid 15-tiden kom jag nog in till sjukhuset och när jag vaknade runt 21 så var jag kontaktbar igen. En riktigt lättnad men jag kände mig fortfarande väldigt borta.
Idag mår jag bra, väldigt yr och lite huvudvärk men det går inte att jämföra med gårdagen. Förmodligen var det bara ett sjukt kraftigt migränanfall men jag skulle aldrig någonsin vilja uppleva det igen. Måste vara nogrannare med maten, drickan och all stress. Imorse kom Daniel med frukost på sängen vilket var rena drömmen, det bästa som kunde hända. Jag är så glad att allting till slut gick så bra och att jag har så fin familj som alltid ställer upp.
